Plötsligt händer det !
istället 12 veckor , imorgon är det dags att skriva ut sig så då är det läkarsamtal & jag hoppas att läkarna inte ska ha några invändningar vilket jag har svårt att tro.
Blir lite planering för hur det kommer se ut framöver sen är jag redo att slippa sjukhusets väggar .
Ska bli så skönt att få vara hemma igen helt & hållet, slippa känna det där brännande dåliga samvetet
Men det blir bättre , jag har lärt mig inse min begränsning , försöker hitta balansen i detta kaoset & jag är på rätt väg & det är det enda som räknas faktiskt.
Man lär sig mycket bara man får en annan syn på sin situation & jag har synat mig själv & jag ser att jag
Men tja, en dag får man sig en käftsmäll & får sig en kalldusch av verkligheten & kropp & själ tar ut sin rätt.
Äntligen är det som jag fått svar på så mycket, ett namn på fanskapet som hindrat mig från att vara sådär lycklig som jag egentligen är & när man väl vet orsaken är det lättare att se till att det aldrig blir såhär igen.
Det hade ju varit lättare om man hade någon sjukdom man kunde ta på & se , för då hade människor kunnat förstå utan att dömma , man hade sluppit gå med skamen för man nästan kan se hur personer ser på en,
usch ja, det är så farlig med psykiska sjukdomar , det kan väl smitta ?
Lite så det känns eller så tycker folk man ska rycka upp sig , men det är ju lätt att säga så när man aldrig någonsin mått dåligt i hela sitt liv.
Lika lite som en diabetiker väljer att bli det , lika lite som någon får en brutet ben så väljer man eller styr man över hur man mår psykiskt alla gånger.
Jag vet inte varför jag är ärlig helt plötsligt, kanske för jag är så jäkla trött på att folk tror man är galen för man lider av psykisk ohälsa, att man inte kan vara en fungerande människa men jodå , det kan man visst det & om dessa trångsynta människorna hade sett sig omkring så hade dom fått sig ett uppvaknande.
Jaja , ska inte mala en massa strunt såhär på kvällskvisten .
Men jag vill väl hjälpa till att slå hål på myten om att må dåligt psykiskt, det kan drabba vem som helst &
om någon vill gotta sig i min olycka , varsågoda jag bjuder på det ;)
Sov gott !
Hej!
Jag heter Linda och är 18 år och går på Danderyds gymnasium i Stockholm. Jag håller nu på att skriva ett arbete om unga mammor och undrar om jag skulle
kunna få lite hjälp och ställa lite frågor till mitt arbete?
* När blev du gravid och hur gammal är du och barnet nu?
* Har din tidiga graviditet påverkat dig och din gymnasie/skoltid?
* Hur har graviditeten påverkat dig negativt/positivt?
* Är du fortfarande tillsammans med killen du fick barnet med?
* Nu i efterhand, känner du att ni kunde ha väntat med att skaffa barn eller kom det som en plötslig nyhet?
* Har du fått något ekonomiskt stöd för att klara dig, bor du hemma eller i egen lägenhet?
* Känner du att du sticker ut från samhället i och med att ha skaffat barn i tidig ålder?
* Vad har du fått för respons på din blogg, positivt eller negativt?
* Hur känner du dig som mamma? Är det svårt att klara av situationen ibland? Får du hjälp från kommunen, föräldrar, släkt, vänner?
* Hur påverkades dina föräldrar när du blev gravid och ville behålla barnet? Tänkte du någon gång på adoption?
Hoppas på svar! :) Det skulle vara underbart och väldigt tacksamt till min uppgift i samhällskunskap.
MVH
Linda Kvist
http://lindshe.blogg.se
[email protected]
Jag förstår inte heller varför folk måste se ner på folk som mår psykiskt dåligt. Lider utav ångerst och det är något jag numara pratar helt naturligt om. Det är som om jag skulle ha diabetes. Folk får tycka vad dom vill. Jag skäms inte över att jag går hos psykolog på mödravården . Det hjälper mig och får mig att ventilera alla mina tankar och få bekräfftelse på att tankarna man har är normala.
