Jag försöker balansera på en tunn lina känns det som , jag kämpar för att klara av vardagen som alla andra.
Det är inget lätt match vill jag lova.
Jag försöker skynda fram något som inte går att skynda på , när ska jag lära mig egentligen ?
Att brottas med sig själv är otroligt korkat för det leder bara till ännu mer huvudvärk över hela situationen.
Just nu blandas allt kaos med glädje & förtvivlan , jag förbannar detta fanskapet jag dras med för att jag 
inte bara kan knäppa med fingarna & må helt bra igen . 

Det kommer ta lång tid att komma på benen igen, men jag vill att det ska vara NU .
Jag vill bara bli mig själv igen för jag orkar inte med mig själv som jag är i dagsläget.
Blir ju bara trött av att se mig själv i speglen , ser ut som ett vandrande lik ungefär.

Nu är det bara att vänta på att det vänder, försöka skapa rutiner i vardagen för att underlätta.
Så småningom kommer det bli bra men det får ta sin tid för jag kan inte trolla tyvärr.
Det är bara att ta små steg i taget & blicka mot målet.

Mitt i detta finns det små glimtar av ljus & dom tillfällena lever jag på & sparar inom mig för att
plocka fram när allt känns hopplöst .

Jag känner tusen känslor , både bra & dåliga .
Men just ilskan över att detta återigen fått ta över mig & praktiskt taget dränkt hela mitt jag.
Jag är inte såhär i vanliga fall & jag ska inte behöva må såhär när jag egentligen borde vara lyckligast i världen.
Så många år som offrats redan , räcker inte det ?
Livet känns väldigt orättvist just nu , för jag vill inget annat än njuta av nuet & livet i sig.
Men man kan inte styra över den biten riktigt , men snart så , snart blir väl allt bra !