Nu har hormonsaten vaknat till liv , försöker bota mig med te ,
vet själv att det inte hjälper på mig , men man kan ju alltid försöka ;)
Jag har blivit överdrivet gnällig här i bloggen , men ja, bloggen är ju till för ventilering,
skona mina nära & kära som umgås med mig haha.
De senaste månaderna har ju varit ett hevlete , faktiskt.

Jag har för mycket tid över just nu när jag är inte jobbar ,
för mycket tid att tänka på massor , analyserar & drar slutsater om vissa saker
som rör mitt liv sedan innan , beslutar saker som gör mig gott helt enkelt.
Jag har blivit bättre & bättre ju längre tid det går att ta hand om mig själv,
göra det som gynnar mig & gör mig gott.
Det gamla åren är bortblåsta då jag straffade mig själv för allt.
Vad skulle det vara bra för ,
det kan bli ett jävla tjatande för er som läser men samtidigt har man inte levt
ett sådant liv förstår man aldrig hur långt tid det tar att läka, få rätt på allt .
Oavsett att jag mår bra idag så finns det förflutna & flåsar en i nacken eftersom
jag aldrig riktigt tagit tag i det ordentligt så man får ta bitar när man orkar gräva i det.

MEN jag har faktiskt kommit igenom mycket av det jag behövt , så som Marcus död ,
den har jag helt & hållet lagt bakom mig , det tog hårt på mig , som fan eftersom jag
klandrade mig själv för jag skulle träffat honom den kvällen han försvann ,
jag lät mig aldrig sörja ordentligt vilket kom år efter istället.

Min pappa har jag väl ganska väl förlåtit för hans svek & frånvaro hela min barndom,
jag förväntar mig inte längre någon från honom , förväntar mig inte att kontakten vi har idag
håller , utan det tar jag som det kommer för oavsett har jag min Pappa Timo ,
han är den som är pappa för mig , eftersom han funnits där sedan jag var 6 år ,
det är han som gått igenom helvetet med mig , funnits där när jag varit glad, ledsen , arg , allt !

Nu har jag ju även lagt av med det jag trodde skulle behöva resten av mitt liv ,
MEDICINEN , tacka fan för jag slipper den , det är en slags frihet & bekräftelse att jag faktiskt
har kommit någon vart för jag kan hålla livgnistan uppe utan medicinering .
Mycket ska jag tacka min underbara sambo ,
sedan han kom in i mitt liv har jag slutat med flera mediciner , mot sömn , ångest , ork mm.
Jag äter som jag ska,  sover som jag ska , lever mitt liv utan skit i det.
Han gav mig väl hoppet tillbaka fullständigt & jag har aldrig varit så lycklig.

Mitt liv idag , ja det är underbart , förutom den hemska graviditeten om man får säga så .
Funnit min själsfrände & vi ska få en liten snoris , vi älskar varann så högt man kan älska,
allt är perfekt här i livet just nu faktiskt.
Bara en oändlig väntan på att Ängla/Diezel ska ploppa ut .

Mina framtidsplaner ang yrke mm hålls kvar.
Plugga vidare till socionom alt. beteendevetare ,vi får väl se vad som
lämpar sig bäst då , socionom utb ger inte så mycket betalt i slutändan
men ger iåförsej ett brett yrkesområde att välja på .
Nej , jag tar det helt enkelt som det kommer.

En sak som är säker , det är att mitt liv är något jag aldrig igen kommer avsky att leva !