Jag gick in i v. 31 i Lördags , känns så jävla overkligt fortfarande när jag tänker
på att snart har vi vår lilla dotter hos oss.
Ärligt talat så ser jag en liten figur med horn & svans utav det hela ;)
Men iallfall , tänk snart är man mamma ?
Jag har mått skit under hela tiden , illamåendet & kräkningarna finns där fortfarande,
kräker gör jag inte dagligen tack & lov men illamåendet är fruktansvärt,
numera biter knappt tabletterna på det & det resulterar till kraftigare illamående.
Foglossningen blir värre & värre , blir inte heller klokare när LÄKAREN frågar mig
vad vi ska göra åt det när inte vila hjälper.
Nej jag är så trött på detta nu & jag längtar tills det är över.
Det är värt varenda sekund , men det är inget jag ens skulle önska min värsta fiende.
Jag ser fram emot förlossningen , den smärtan man får uppleva kommer nog vara det bästa .
Men samtidigt kan jag inte förstå att det kommer bebis ut ur det , kanske för jag inte kunnat
njuta som jag trodde man skulle få göra som gravid.
Jag har ju blivit ett fulländat monster med hormondjävlar som styr mig som en marionettdocka.
Vill bli mig själv igen , få min kropp tillbaka , njuta av att inte vara stor som ett hus,
att ha ont , att kunna komma upp utan att få andnöd efter ;)

---

Nu till det positiva istället , tänk att i så många månader har vårt lilla hjärta växt till sig därinne,
gör sig ständigt påmind med sparkar & slag , vilken underbar känsla säger jag bara !
Älskar att känna hennes mer eller mindre våldsamma rörelse där inne i magen,
se hur magen svänger med .
Minns första synen av henne på skärmen , en liten ostbågsliknande men ett hjärta som slog.
Då gick det upp för mig att det faktiskt inte bara var som jag inbillat mig .
När vi sen fick höra hjärtat för första gången var tårarna nära , att ett ljud av hjärtslag
kan bringa sådan lycka.
Rutin ultraljudet var det den mest underbara upplevelsen jag varit med om ,
hon var sjövild men det var vårt barn , när vi sedan fick veta att det var en flicka som jag känt hela tiden
blev allt verkligare & jag kunde njuta lite mer , för det blev något annat än den i magen .
Det blev vår Ängla <3
Nu har man bonat till det lite tills hon kommer & tänk vad en sådan sak kan göra,
det gick upp som en ljus för mig att förfan snart är det dags !!
Vad är dessa få resterande veckorna mot det jag gått , ingenting faktiskt.
Samtidigt skräms jag ju , man funderar på hur man blir som mamma .
Sen är det nyfikenheten över hur hon kommer se ut , vem kommer hon likna?
För varje dag som går blir längtan ännu större , längtan efter
att få ha henne i min famn , snusa henne & bara älska henne oändligt mycket.