Det slog mig precis ...
Igår hade jag & min älskling varit gifta i 5 månader , den 26:e har vi varit tillammans&sambos i 2 år .
Men störst av allt är ju faktiskt att Ängla blir 7 MÅNADER den 28e.
Herregud , vart f-n har tiden tagit vägen ?

Jag trodde folk överdrev när dom sa "ta vara på bebistiden , det går snabbt" , jovisst?
Men det är så sant som det är sagt , jag kan inte fatta att det gått så snabbt.
Känns som det var igår hon låg helt nykläckt på mitt bröst.
Nu är hon en liten söt terrorist här hemma , ålar runt , reser sig mot de mesta , river ut allt,
ska äta upp precis allt oavsett vad eller vem det är .
Bus i ögonen kan man lungt säga att det finns.
Hon är så fruktansvärt underbar & jag tycker det är en otrolig upplevelse att se hennes utveckling,
hur snabbt småttingar kan lära sig , från ena dagen till den andra.

Innan hade jag lite panik över hur det skulle bli när mammaledigheten tog slut ,
vill absolut INTE sätta mitt barn på dagis vid 1 års ålder, det är på tok för tidigt i mina ögon.
Men nu är det spikat att jag kommer vara hemma med henne så länge som det går & jag känner att
det inte går mig på huvudet att gå hemma med henne , men som längst till hon bli 3 år iallfall då börjar det bli lagom.
Sen ska jag som sagt plugga på distans så varför skulle jag ha mitt barn på dagis då ?
Känns rätt meningslöst & onödigt.
När vi väl bestämde detta helt så släppte en liten klump , visst det är ett par månader kvar till det hade
blivit dags, men måste ju tänka lite framåt också .