Jaha, då ska man vara sjuk i huvudet tills man hamnar i graven !

Skämt & sido , men lite stämmer det faktiskt.
Jag har fått en diagnos nu som lyder Bipolär sjukdom , så nu får jag dras med detta resten av mitt liv.
Det känns lite jobbigt & skönt på samma gång , nu har man äntligen fått svar på varför jag aldrig
blir riktigt bra & nu kan det bli bättre i framtiden , 10 år har det tagit innan det blev rätt liksom .
Det är ju en jobbig tanke att handskas med att man aldrig kan "botas" eftersom det är en kronisk sjukdom,
men man kan behandla det så gott det går men skoven kommer man väl ha ändå men kanske inte i samma styrka.

Det senaste året har varit ett helvete psykiskt för mig , jag har försökt vara stark & inte sagt något
direkt om hur jag mår till någon förren i sommras då det blev övermäktigt. 
Efter ett besök hos en idiot läkare på VC som skrev ut medicin & önskade mig lycka till så fick jag söka
mig till psyk akuten sen gick det undan faktiskt. 
När jag träffade en läkare i Ängelholm blev det ännu mer snabba ryck , jag fick strax innan veta att jag var gravid mitt i allt detta kaos & då blev det ett annat utgångsläge . 
Hon ville att jag skulle göra en ECT behandling för att jag skulle komma ur min depression snabbt eftersom den var & är svår så sätt & var/är gravid.
Skulle vara inlagd 3 dagar var det tänkt, 2 dagar för en rad undersökningar & sen sätta igång med behandlingen.
Dagen innan var det samtal med narkosläkaren som sa att upprepade narkoser kunde leda till missfall så där tog det stopp såklart.

Då rasade hela jag , jag hade satt allt mitt hopp att detta skulle vara lösningen eftersom jag knaprat antidepressiva ett tag redan då utan effekt.
Dom där 3 dagarna blev istället 12 veckor .
Under tiden jag var inlagd blev att jag hamnade på maxdos på dom antidepressiva för att sedan sätta ut dom på 2 veckor & sätta in stämningstabiliserande eftersom allt tydde på bipolär sjukdom & då biter inte enbart antidepressiva .

Det var inte lätt för varken mig eller läkarna eller mina närmsta. 
Man var så maktlös & jag undrade om jag var den enda gravida kvinna i hela världen som mådde så dåligt
& inte kunde behandlas med effekt . 
Min kontaktperson sa att under hennes 30 år hade hon faktiskt inte sett det , helt otroligt !
Jag har aldrig haft bra effekt av några antidepressiva & speciellt inte de som enbart innehåller serotenin &
det komplicerade ju det hela också eftersom det finns få mediciner för gravida som är ok . 
Och det var ingen vanlig depression heller kom man fram till eftersom medicinen inte gav effekt,
så då var vi inne på utmattningsdepression men sen blev det rätt diagnos tillslut.

Men ja, efter att min nya medicin satts in blev det lite liv i mig , från att vara helt utmattad & sängliggande,
ingen ork för livet överhuvudtaget eftersom jag inte såg något ljus i det hela , jag var inte självmordsbenägen men hade jag velat dö hade jag ändå inte orkar göra något , så pass nere var jag denna vändan.
Jag blev så frusterad av att inget hjälpte hur mycket jag än försökte & kämpade på .
Men sen kom lite effekt & jag fick lite mer energi & valde att skriva ut mig själv &
det har ju varit berg o dalbana det med men nu är jag lite bättre så jag ligger inte bara i sängen hela dagarna utan orkar vara lite mer på g , vissa dagar är hemska medan andra blir överdrivna på någotvis för jag får för mig att jag ska göra allt & inget för jag känner mig lite pigg men det slutar ju med att man är rent färdig sen !

Jag har en lång väg kvar innan jag är bättre & ur denna jäkla depression men nu vet jag att det finns ljus ,
jag kan se slutet på detta & har hoppet igen . Det blir bättre , men det tar tid & det får det göra. 

Min drivkraft genom allt detta har varit barnen, det funkar inte att bara sätta sig på röven & hoppas det går över utan man måste fortsätta kämpa fast man inte orkar . De är mitt allt & jag skulle aldrig vilja lämna dom ,
hur dåligt jag än mått så har jag aldrig tänkt tanken på självmord mer än i de stunder man bara känner vafan , skjut mig istället i ren ilska ;) 

Anledningen att jag blottar den nakna sanningen är väl för att det är så förbjudet att må dåligt eller prata om sitt mående när man har barn , för herregud, vad ska andra tro ?
Jag har också varit där , men jag vet att jag är en bra förälder trots min sjukdom , man är inte sjuk i huvudet påsätt att man blir galen & oförmögen att vara normal eller hur man ska förklara.
Det är inget man ska behöva skämmas över !

Sen känner jag att jag måste få ur mig allt , det är inte många som vågar prata om detta med mig mer än mina föräldrar, min man & min syster .
Många verkar blunda för att jag faktiskt mår riktigt jävla dåligt & missat att jag legat på sjukan i 12 veckor.
Nej men då ska man ju bara bita ihop & rycka upp sig för man ska ta hand om barnen ( missade folk att dom har en pappa som klarar det lika bra som jag ?) , tror man ska fixa allt samma sekund man kom hem , jag är långt ifrån där ännu , jag kämpar mig igenom dagarna så jag ber om ursäkt att jag inte orkar lyssna på andras problem eller sitta & dricka kaffe & låtsas som allt är jäääättebra.

Jag har slutat bry mig , är folk så blåsa så får dom vara det , jag bryr mig inte så länge jag slipper veta av sådana människor .  Somliga ska vara glada att dom inte sagt något direkt till mig för då hade dom fått sig en rejäl känga!
Hade jag haft något brutet eller en sjukdom folk vet något om hade det varit med förståelse men tyvärr är det inte så med psykiska problem .

Hej & hå , vilket inlägg . Men ja , lite av allt detta.










Postat av: Madde

Fortsätt kämpa tjejen! Du är inte ensam. Lider dock inte av bipolär men av ångerst. Och alla har vi våra dippar. Kram

2011-11-29 @ 14:11:27
URL: http://madeleinethordsson.blogg.se/
Postat av: Plumeria

Kämpa på! Du klarar detta! :) Tycker du borde skriva mer om det i din blogg, kanske kan det vara ett sätt att få "prata av sig" lite?

2011-11-29 @ 19:13:06
URL: http://plumerias.blogg.se/
Postat av: Veronica, mamma till Nim & tösen!

Bra skrivet, bara stå på dig! Kram

2011-11-29 @ 20:50:37
URL: http://attblifler.blogg.se/

BRA ATT VETA INNAN DU KOMMENTERAR:
1. Din kommentar granskas av mig innan den publiceras i bloggen
2. Frågor etc besvaras inte i bloggen, har du en fråga lämna din @ eller bloggadress.
3. Reklam & annat trams raderas direkt!
4. Hot polisanmäls!

Namn
E-post * publiceras ej
Hemsida/Blogg

Kom ihåg mig?