Ja , nu halkar jag nästa lite ofrivilligt in på ämnet som rör vikt mm.
De senaste dagarna har aftonbladet haft artiklar om just anorexia.
Om att det dröjer år innan man får vård, vilket är sant till fullo.
Har du problem utöver din ätstörning blir det nästan svårare för vissa,
just bara för du kan bli inlagd , men vad gör dom egentligen ?
Du får ingen vidare ätstörningshjälp på det viset.
Jag fick aldrig någon riktigt vård för mina ätstörningar.
När jag tillslut kom på behandligshem så kollade dom så jag åt ,
inte gick & kräktes & vägde mig .
Men även detta slutade dom snabbt med vilket ledde till att jag smussla med
allt , återigen svalt jag mig själv, då kom det tillbaka igen ,
samt träningsregler , gick jag ner fick jag inte träna & max 3ggr i veckan i såfall.
Men vad hjälpte detta mig ? INGENTING.
Jag var lika besatt av maten & mådde skit över det.
Innan jag kom till Kullervillan som behandlingshemmet hette fick jag ingenting ,
jag fick träffa en sjuksköterska , inget mer.
Som minst vägde jag 45 kg vilket är ett BMI 15,6 .
Jag hade väl tur att jag hade andra som slet tag i mig redan då , så jag inte kom så pass ner i vikt.
Men visst fan satte det sina spår .
En ätstörning kommer du aldrig bli helt frisk ifrån , den som påstår det ljuger eller har mirakel med sig.
För att tankarna finns där & det är lättare än vad man tror att komma tillbaka i den onda cirklen.
Jag vet inte hur många gånger jag varit på väg tillbaka till mathelvetet.
Än idag har jag problem med maten vissa gånger, innan jag blev gravid kunde jag få panik & gråta hejdlöst
över att jag ökat 1 hg i vikt .
Men nu tänker jag inte på det utan äter som jag ska & mer där till för jag bär på mitt barn.
Jag har inte vant mig vid att jag ökat lite i vikt & känner mig jävligt fet , men av en bra andledning.

Men då , då fanns inget som hette hunger efter ett tag , jag kände inte den & därför åt jag inte heller,
när jag väl vågade smaka en tugga fick jag snabbt spotta ut den för jag kräktes,
det växte i munnen & jag kände hur tjock jag blev , oavsett vad siffrorna visade på vågen så ljög den.
Speglen visade ju hur äcklig jag var , hur mycket extra kilon som fanns på mig .
Jag staffade mig själv för jag levde, ännu ett destruktivt sätt att försöka ha makten över min kropp.
Många gånger har jag läst igenom dagböckerna jag skrivit ,
det känns innuti mig för jag kan idag knappt förstå att det är mina ord emellan åt .
Hur jag undvek maten för ångesten kom , räknade ut minsta kalori för ett förbannat tunnbröd.
Hur många kalorier en tugga av ditt & datt var , sjukligt beteende.

Jag är lycklig att jag inte har de problem just nu , jag vet om att perioder i framtiden kommer bli jobbiga,
men jag har mina stöttepelare som bokstavligt talat trycker i mig näring om det behövs.
Vården i detta Sverige måste ändras, speciellt för de med ätstörningar , för en ätstörning kan du inte
bota väck för du behandlar en depression eller liknande, men det verkar inte spela någon roll.
Att trycka i en person med detta mat hjälper inte, viktmässigt ? Ja kanske,
men tankemönstret då? Ska det förbi så skevt ?
Så får de komma hem så är det samma visa ännu en gång.

Nej , psykvården fungerar inte, det är ju konstaterat sedan många år !