Just bara för det ska göras en utvädering av min tid på beh.hemmet så börjar man
ju nartuligtvis gå tillbaka & se själv vad som hänt , hur allt har utvecklats sig från då till nu.
Jag är nöjd & stolt över mig själv.
Från att i flera år varit i krig med livet & döden , lekt med min kropp på destruktiva sätt
såsom överdoseringar av läkemedel som det vore halstabletter, skurit upp armarna
i ett hopp om att ångesten skulle lidrats, slutade äta för att ha någon stort kontroll över mig själv.
All oro & smärta jag utsatt mina nära & kära för är oförlåtligt och jag är tacksam för dom alltid
funnits där trots att jag bara fortsatt leka med mitt liv.
Efter ett par år kom jag iallfall till KV som vi kallade det , jag hade ställt in mig på att bo där
i 3 månader men blev i stället nästan 2 år.
Jag kan ibland undra hur det gått om jag inte flyttat in där , hade jag verkligen levt idag?
Troligt inte , även att jag måste haft änglavakt den sista gången jag överdoserade eftersom
jag vaknade upp igen & att personalen hittade 1 tablett som rullat under min kudde.
Eller jag har snarare haft änglavakt alla gånger .
Men iallfall , KV gav mycket , jag fick hjälp till en viss del , jag lärde mig
att skärandet inte hjälpte något , att tabletterna inte räddade mig från allt jag kände,
snarare tvärtom , det förvärrade allt .
Tiden efter då jag flyttat hem kom ju provet på att testa sina vingar,
det har varit en lång väg & en del fallgropar men jag lever , jag är lycklig.
För snart 1 år sedan träffade jag den mest underbara människan som finns,
Daniel , han fick & får mig att känna mig bra, han ger mig en enorm kärlek & trygghet &
jag vet att jag hittat rätt .
Nu väntas vårt lilla tillskott som är enormt välkommet & efterlängtat.

Härom veckan var jag uppe på psykakuten för jag varit lat & inte ringt min läkare om recept,
så jag fick åka dit & träffa en läkare där.
Då fick jag dom magiska orden som värmde min inombords.
Hon sa att det var så härligt att se att jag mådde bra eftersom jag haft det väldigt dåligt
i många år & haft med psykiatrin i så många år , att det gått bra för mig.
För det har det ju faktiskt , enormt bra !
Jag lever mitt liv för första gången på 19 år , ett liv med mening , ett liv jag kan vara stolt över.

Jag kan bära huvudet högt & berätta min historia & visa att man kan ta sig igenom
vad som helst , bli lycklig & bli bra igen.
Jag har mina ärr kvar både på insidan & utsidan , men de är bara efter all stid
jag varit med om , men fyfan vad jag är lycklig idag !