Hemma igen .
Sådär ja , möttes av en ringade telefon när jag steg innanför dörren ,
var mamma som ville tjöta lite , tävligen för syrran i Köpenhamn hade gått bra,
hon hade dock inte vunnit men det hade varit en bra match eftersom motståndaren
var 12 år , avancerad & ska få svart bälte vid nästa gradering , hon var väldigt imponerad
av lillasystern min eftersom hon var på hugget & endast 9 år.
Så stolt blev man ju :)
I helgen har vi bara haft det mysigt & njutit av varandra till max .
Igår såldes buren , så den är ur vägen vilket är superskönt .
Sen tjänade man en hacka på den också , så det var ju trevligt det med .
Vaknade som tidigare nämn rätt "sent" mot vad jag vanligtvis brukar ,
10 tiden , sen ringde svärmor så jag & Sina gick upp dit & åt frukost , babbla skit & drack kaffe.
Ska snart ta tag i disken & dammsuga lite , lika kul som det låter .
Sen har man gått in i v. 29 också <3
82 dagar kvar tills hon beräknas komma ut , men får ju hoppas & be
att hon ger sig lite tidigare.
Nu syns det rejält hur hon ligger, kan säga att det ser förbannat mysko & roligt ut.
Fortfarande lika glad över att sparka mig på revben,höftben & urinblåsan.
I helgen har jag hoppat till för hon sparkat/slått neråt så det har känns som en stöt nästan.
Denna längtan är olidlig , det har börjar bli så pass verkligt att snart är man mamma,
till det lilla monstret som leker karatekid i min mage.
Mer & mer nyfiken blir man över hur hon kommer se ut , hur hon kommer vara , allt rättare sagt.
Tiden har gått fort samtidigt som sakta , men nu går det undan till max,
jag längtar tills jag kan gå så mycket jag vill , kunna må bra en hel dag
utan illamående & smärta .
Slippa kräkas för ingenting .
Ja, helt enkelt bli mig själv igen & få ha min kropp i fred.
Men jag har även börjat tänka massa konstiga saker som att det ska hända henne något,
det gör mig livrädd , tänk om något skulle gå fel , vad hade man tagit sig till?
Man ska nog inte tänka så & jag förstår inte att jag gör det,
jag oroade mig inte i början för att något skulle gå fel, men NU börjar jag bli sån nojjig.
Försöker mota bort tankarna när dom kommer iallfall...
var mamma som ville tjöta lite , tävligen för syrran i Köpenhamn hade gått bra,
hon hade dock inte vunnit men det hade varit en bra match eftersom motståndaren
var 12 år , avancerad & ska få svart bälte vid nästa gradering , hon var väldigt imponerad
av lillasystern min eftersom hon var på hugget & endast 9 år.
Så stolt blev man ju :)
I helgen har vi bara haft det mysigt & njutit av varandra till max .
Igår såldes buren , så den är ur vägen vilket är superskönt .
Sen tjänade man en hacka på den också , så det var ju trevligt det med .
Vaknade som tidigare nämn rätt "sent" mot vad jag vanligtvis brukar ,
10 tiden , sen ringde svärmor så jag & Sina gick upp dit & åt frukost , babbla skit & drack kaffe.
Ska snart ta tag i disken & dammsuga lite , lika kul som det låter .
Sen har man gått in i v. 29 också <3
82 dagar kvar tills hon beräknas komma ut , men får ju hoppas & be
att hon ger sig lite tidigare.
Nu syns det rejält hur hon ligger, kan säga att det ser förbannat mysko & roligt ut.
Fortfarande lika glad över att sparka mig på revben,höftben & urinblåsan.
I helgen har jag hoppat till för hon sparkat/slått neråt så det har känns som en stöt nästan.
Denna längtan är olidlig , det har börjar bli så pass verkligt att snart är man mamma,
till det lilla monstret som leker karatekid i min mage.
Mer & mer nyfiken blir man över hur hon kommer se ut , hur hon kommer vara , allt rättare sagt.
Tiden har gått fort samtidigt som sakta , men nu går det undan till max,
jag längtar tills jag kan gå så mycket jag vill , kunna må bra en hel dag
utan illamående & smärta .
Slippa kräkas för ingenting .
Ja, helt enkelt bli mig själv igen & få ha min kropp i fred.
Men jag har även börjat tänka massa konstiga saker som att det ska hända henne något,
det gör mig livrädd , tänk om något skulle gå fel , vad hade man tagit sig till?
Man ska nog inte tänka så & jag förstår inte att jag gör det,
jag oroade mig inte i början för att något skulle gå fel, men NU börjar jag bli sån nojjig.
Försöker mota bort tankarna när dom kommer iallfall...
v.29
