Välbefinnandet .

Ja , mitt välbefinnande är väl knappast på max.
Dagarna flyter ihop i en gröt kan man säga, allt för man är gravid?
Ska det verkligen vara en sån pest att vänta barn , tycker inte det.
Hela vardagen är saboterad pga måendet , jag KAN inte göra de saker jag önskar jag kunde.
Jag känner mig rent av handikappad helt ärligt , att inte kunna ta & gå en sväng utan
att man ska behöva bli sängliggandes resten av dagen tar hårt.
Jag saknar verkligen promenaderna , att kunna gå & handla utan att oroa mig
för att få för ont eller att kräkas för den delen.
Trött på att inte kunna städa när & hur jag vill för kroppen sätter stopp.
Humöret påverkas ju rätt bra det med , man blir mer på tvären när man städigt har ont.
Vill bara få tillbaka mitt liv , min kropp & mitt tipptopp humör.
Om man kunde snabba på tiden så hon kom ut imorgon hade varit något ju ,
men visst är varenda krämpa värt för att få en liten bebis men det har inte
varit någon lätt eller rolig resa .
Jag hade förväntat mig att må bra & njuta till fullo av att vara gravid,
man varken läser eller hör om folks hemska gravidteter så man tänkte ju inte direkt
på att man faktiskt kunde ha det så .
Sen har man gått & försök inbilla sig att det går över som folk säger från höger & vänster,
illamåendet skulle ju försvinna runt v.13 , jaha?
Passerade den veckan för evigheter sedan & mår lika äckligt !
Foglossningen skulle ju bli bättre , många hade bara besvären en period sen blev det bra igen,
detta sa min barnmorska , men inte ens att sluta jobba har lindrat besvären för det blir
värre & värre ju mer tiden går .
Jag har försökt mig på olika knep & tips för att underlätta allt , men inget biter.
Känns ganska hopplöst just nu , har bara lust att gråta tills ungen kommer ut.
Gömma mig under täcket & total strejka tills det är dags att föda.
Nej , jag låter jävligt negativ men orken börjar faktiskt ta slut på riktigt,
vissa dagar är olidliga rent ut sagt.
Behöver ventilera med jämna mellanrum kan man säga.
Vet inte vad jag hade gjort utan Daniel , han är ett underbart stöd & jag
kan inte i min vildaste fantasi förstå hur han orkar med mig ibland.
Jag kan vara världens bitch men ändå är han lika kärleksfull & hjälpsam.
Han är den bästa som finns han <3
Sen har man enormt stöd av familjen också nartuligtvis , tacksam till tusen.
Vissa har ju svårt att förstå att man mår skit under de 9 månaderna man går med bebis,
det heter ju att det är ingen sjukdom att vara gravid,
nej , helt sant , det är ingen sjukdom men man kan då jävligt mycket som klassas som sjukdomstillstånd.
Satt nämnligen & lyssna på några idag hos barnmorskan , en som inte var gravid men kunde
en jäävla massa ändå får man väl säga.
Hon hade en arbetskamrat som inte mådde bra & det var ju fy skam för gravida är inte sjuka.
Massa sånt tjafs var det iallfall , hade lust & önska henne en hemsk jävla graviditet ,
för jag blev lite ömmad i kanterna , tror någon att man vill ha det jobbigt i 9 månader,
som om det är något skoj att få sjukskriva sig & avsäga sig sin vardag helt och hållet?
Nej , hormonerna spelar lite spratt med mig idag , vet knappt om jag ska skratta eller gråta förfan !









BRA ATT VETA INNAN DU KOMMENTERAR:
1. Din kommentar granskas av mig innan den publiceras i bloggen
2. Frågor etc besvaras inte i bloggen, har du en fråga lämna din @ eller bloggadress.
3. Reklam & annat trams raderas direkt!
4. Hot polisanmäls!

Namn
E-post * publiceras ej
Hemsida/Blogg

Kom ihåg mig?