Just nu är hela min värld upp och ner känns det som .
Tänker inte gå in djupare på vad det gäller men behöver skriva av mig antar jag.

Jag fattar ingenting , svårt att få in .
Samtidigt som jag är så arg & ledsen som en människa kan vara .
Hur fan kunde det gå såhär ?
Gör så ont i mig samtdigt som jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.
Min stora fråga är väl VARFÖR ?

Jag vet inte vad jag ska ta vägen med alla tankar & känslor ,
de senaste dagarna har jag inte velat/vågat ta in detta , smälta det.
Men nu så har det sjunkit in & jag är så orolig så det går inte ens att beskriva.
Hur kommer detta att sluta, finns det något ljusken i detta egentligen ?
Jag vill bara rista om jävlen och fråga hur fan man bara kan .
Hur ska jag kunna se personen i ögonen igen ?

---

Sen är jag så jävla arg på min biologiska pappa som ska vara glad att han bor så pass långt borta,
annars hade jag gjort honom VÄLDIGT illa , du borde hoppa ner under jorden ,
för du är fan i mig det värsta vraket som gått på denna jord .
Jag hatar honom mer än jag någonsin tididigare gjort i mitt liv ,
& läser du detta så vill jag att du ska veta att
du är den mest avskyvärda människan som finns , hoppas du försvinner från jordens yta !
Nu har du gjort det värsta man kan göra .
Vill aldrig med höra ifrån dig, aldrig mer se dig & jag kommer säkerligen skratta av lycka dagen du går bort & spotta på din grav, för det är allt du är värd !!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ursäkta mitt hatinlägg men någonstans måste jag få ventilera ordentligt.
Ev. blir det dött i bloggen !