Igår kväll slog det mig att jag har nog inte riktigt förstått att vi snart har vår son hos oss.
Denna graviditeten har gått så fort & jag har inte riktigt hunnit med & alla problem har nog gjort sitt.
Nästan lite skrämmande hur nära det är nu !
Jag har inte kopplat för fem öre, brukar det inte vara pappor som är såhär , nej men skämt & sido ;)
Ikväll har ju älsk som sagt monterat skötbord & fixat sängen , ställt rätt det mm .
Jag var påväg att säga att det inte är något vi behöver ta i tu med nu utan likaväl kunde vänta ett par veckor men då har vi ju säkerligen hunnit bli föräldrar till yttligare en kotte .

Jag har ju förstått att vi ska få en liten till, längtar & har mig som en tok & tycker det ska ske på direkten men
när jag tänker efter så känns det ändå väldigt overkligt & långt borta.
Lär ju bli chockad när förlossningen sätter igång & det blir mer verkligt .

Men dessa tankarna är inte helt främmande , för jag tycker mig minnas att jag kände lite likadant innan Ängla kom fast det slog mig lite tidigare att jag skulle bli mamma än denna gången.

Jag har 17 dagar kvar till BF & det är inte lång tid när man tänker efter, det är en aning stressande istället.
Ena stunden känner jag hur jag vill stanna tiden bara en liten stund , hinna smälta det hela & greppa för att nästa önska att han skulle komma ut i samma sekund .
Snacka om att bli lite knas som gravid .

En sak som jag är väldigt trygg i är att jag inte tror Ängla kommer reagera något vidare över att hon får en lillebror , snarare tvärtom ! Hon är väldigt självständig & skiter fullständigt i om jag & papps ger uppmärksamhet åt något annat barn/bebis, hon älskar bebisar & är väldigt försiktig när hon är i närheten av dom.
Hon kommer bli en underbar storasyrra utan tvekan, lite svarsjuka får man ju vara beredd på men jag tror inte vi kommer få se allt för mycket av det.

Jag bara yrar en massa , så förstår ni inte inlägget så tänk bara " en gravid knäppskalle " & titta in om någon dag haha .