Dag 03 – Mina föräldrar

Nu är det dags att berätta om mina föräldrar , först ut blir om min mamma.


Min mamma heter Tina & är 47 år gammal.
Hon är världens bästa mamma & en underbar människa.
Jag känner ingen med så stort hjärta som hon har & hon finns där för allt & alla.
Jag beundrar henne & ser henne som en bra förebild.
Hon är inte bara världens bästa mamma , hon är världens bästa mormor också :)
Ängla älskar sin mormor högt såklart & kommer mommo ska hon minsann med haha.

Min pappa heter Timo & är 40 år.
Han kom in i mitt liv när jag var 6 år & sedan dess är det han som varit där i vått & torrt.
Han är precis som en pappa ska vara & jag beundrar han enormt han med.
Jag kunde kläcka ur mig fräcka saker som trotsig snorvalp ( även kallat tonåring )
men trots allt har han stått stadigt vid min sida & funnits där när jag mått hemskt,
torkat mina tårar, skrattat med mig & bråkat med mig ;)
En retsticka kan han minsann vara det kan båda jag & syrran intyga
& han & Danne brukar gå ihop & jävlas rätt bra haha.
Ängla avgudar även sin morfar & älskar när hon får busa en massa med honom.
Jag är lyckligt lottad som fått en sån underbar pappa som han <3
JAG ÄLSKAR ER <3



Sen kommer vi till min biologiska pappa , kan skriva en hel roman om den människan
men det ska vi försöka undvika.
Jag har inte många goda ord att säga om honom eftersom han enbart svikit mig genom åren.
Han har gjort saker som är oförlåtliga mot oss & jag kan faktiskt med handen på hjärtat säga att jag avskyr honom .
Jag har minnen från honom när jag bara var några år & dom minnena ska man inte behöva av av sin pappa helt enkelt . Sen att han satte mig i sista rum har svidit många gånger.
Jag minns hur jag som 5-6 år satt & väntade på att han skulle komma & hämta mig & min bror
men han kom aldrig , för han var upptagen med sin nya familj . 
Han har aldrig brytt sig om att jag gång på gång vädjat om svar , berättat hur jag mått över hans svek mm .
Konflikträdd är väl rätta ordet här kanske ?
I hans ögon har jag väl varit mest en börda eftersom jag är det barnet han skitit blekaste i ( & en lillebror vad jag förstått ).
Jag har aldrig känt mig älskad av honom & aldrig känt mig välkommen in i hans liv & vi träffades inte under ett par år & sen tog vi upp kontakten lite smått men sen var det samma visa igen ungefär.
Nu har jag brutit helt sedan något år tillbaka & det är det bästa jag gjort.
För jag har fått lugn i kroppen & insett att jag inte ska bry mig om honom för det är inte jag som går miste om
något , jag har min pappa & det kan inget ändra på oavsett om jag råkar dela DNA med någon annan gubbe med fel i huvudet ;)
Som ni märker är det ingen vacker ton när jag skriver om honom men tja , hat är en stark känsla .
Egentligen hatar jag inte heller längre, jag bara skiter i vilket & oavsett vad som händer med honom så kan jag inte bry mig mindre. Jag är lyckligare utan honom i mitt liv !
Men vissa ska bara inte få lov att skaffa barn , för det är lätt att sätta dom till världen & sen skita i dom & så ska det inte vara helt enkelt.









BRA ATT VETA INNAN DU KOMMENTERAR:
1. Din kommentar granskas av mig innan den publiceras i bloggen
2. Frågor etc besvaras inte i bloggen, har du en fråga lämna din @ eller bloggadress.
3. Reklam & annat trams raderas direkt!
4. Hot polisanmäls!

Namn
E-post * publiceras ej
Hemsida/Blogg

Kom ihåg mig?